Nina af Enehjelm

Nina af Enehjelm

23.5 2008

23.5 2008

Läste häromdagen Cecilia Hagens intervju med skådespelaren Maria Lundqvist, som i höstas profilerade sig stort i det sk. Tito Beltran-målet.
Sångaren Tito skulle ha våldtagit Marias barnflicka, som följt med upp på Titos rum för att få massage. Det vansinniga i hela historien är att Tito faktiskt blev dömd! När man läste tidningsreportagen där händelseförloppet minutiöst beskrevs, framstår ju bilden helt tydligt. Situationen var laddad och det ena ledde till det andra, och barnflickan lät det ske. En annan femma är ju att hon sedan fick en moralnoja pga sin kristna religiositet och började helt plötsligt böla om att hon blivit våldtagen. Det var riktigt obehagligt att se Maria Lundqvist med av aggressioner förvridet ansikte fara åt Tito.  Det allra löjligaste i sammanhanget är ändå att händelsen utspelat sig för åtskilliga år sedan!!
Maria Lundqvist må vara en duktig skådespelare, men i det aktuella fallet (jo, det är alltjämt aktuellt för fallet skall ännu bedömas av hovrätten) har hon inte rent mjöl i påsen. Det finns en framträdande och allmänt osympatisk bitterhet i hennes ögon och ansikte. En bitterhet som definitivt inget har att göra med Tito Beltran, även om han, stackars kille, fått stå offer för den.