Nina af Enehjelm

Nina af Enehjelm

22.4 2010

Har varit litegrann sjukledig, en smärre operation, dock med komplikationer som förlängt min något passiva tillvaro på sistone.
En följd av detta är hur som helst att jag med gott samvete fått gotta mig i en massa intressanta tv-program och filmer.
Nätet är en välsignelse som tillåter att se programmen när man själv önskar.
Sveriges TV är visserligen betydligt generösare än den sniknare och kundovänligare Yle. (Varför skall det vara så här frågar man sig. Antagligen för att det är kutym och dygd att vara sniken och småsint i allt man kan i hederlig, gammal sovjet-finlandisierung-anda, som vi av hejdlös vana alltjämt i mångt och mycket kör med.)

Nu senast tittade jag på André Wickströms Lilla onsdag med den sympatiska Min morgon-reportern Sonja Kailassaari som gäst.
Hon ombads att säga en aforism, och körde med "Bränt barn luktar illa."
André rättade till henne och sa att aforismen går: "Bränt barn skyr elden".
Den aforism André påtalar existerade visserligen först, men senare uppstod den variant som Sonja bjöd på.
Bränt barn luktar illa innehåller lika mycket insikt som den ursprungliga versionen.
Vad aforismen menar?
Den berättar att människor som råkat ut för en olycka ofta blir ensamma. De börjar "lukta". Man vill helst inte ha att göra med dem.
Jo ibland på grund av dåligt samvete och för att få känna sig som en god, uppoffrande mänska.
Bränt barn luktar illa. En träffande aforism.

Voimala-programmet som kom igår kväll hade som gäst bl a historikern och utrikesrådet Juhani Suomi, en man som vanligtvis blir hätskt överkörd av Helsingin Sanomat och som, som person, tett sig förskräckligt färglös och ointressant.
Suomi har skrivit en massa böcker om Urho Kekkonen, so what?
Detta är i princip allt man känt för och tänkt om personen ifråga.
Uppfattningen ändrades tvärt efter att i går ha lyssnat på Juhani Suomi i Voimala.
Han är ju en helkul och på många sätt intressant person som endast till det yttre ger intryck av att vara färglös.
Han har skrivit boken om sitt liv åt i första hand sin dotter.
Som en slags förklaring till att han är som han är.
En förlagsredaktör råkade höra om arbetet och insisterade på att få läsa biografin.
Och så blev historien publicerad.
Denna bok vill jag å det snaraste läsa!
När jag kallar Juhani Suomi för helkul innebär det ju inte att han med ens skulle ha tett sig färggrann, utåtriktad och extravagant.
Nej nej.
Han uppträder alltjämt som en nördig och grå person och talar med rätt låg röst.
Men hans torra humor och fascinerande uppriktighet gör ett intryck som få!
Juhani Suomis bok heter Vorraaja.
Vad Vorraaja betyder?
Enligt Suomi är det synonymt med "murehtija".
En bekymmersam person.